För mig är dom inte borta..

Älskade Sofia / Permalink / 10
Låg och tänkte igår på allt som hänt senaste året, snart åren. Många verkar störa sig fruktansvärt på att jag skriver ena minuten att jag saknar Fia och sen andra minuten skriver jag om en sak jag vill ha, obetydliga ting. Det kan bero på att jag inte förstår att Fia är borta, det är en sån konstig känsla att faktiskt inte fatta att hon aldrig kommer tillbaka mer.
Många ggr blir jag otroligt ledsen men det går inte in att hon är borta, eller älsks pappa. Döden är så svår att förstå och få ett grepp om, det är så verkligt men ändå inte.
Tror att det kommer ta år, kanske en evighet för mig att fatta att ingen av dom kommer att komma tillbaka. Mycket för att jag bara såg dom i livet, aldrig efteråt. Jag fick chansen men ville inte. Ville ha den sista bilden av Fia, samma dag som hon försvann. Den bär jag med mig för alltid. Glad sprallig och vi skulle ut och fika till veckan, vår sedvanliga fika. Saknar att inte ha henne att prata med, shoppa med, dela mitt liv med. Men ändå så känns det som att hon är med ändå, varje dag. Kanske var det hon som andades på mig inatt? Vem vet? Ingen vet egentligen vad som händer efteråt. Men jag hoppas att det är ett glatt ställe eller kanske att själen kommer tillbaka hit till jorden i en annan form.
Det spelar ingen roll att alla försöker övertala mig att de aldrig kommer tillbaka, det går inte in.
Så att jag skriver en massa skit och inte visar att jag är ledsen varje dag, är helt enkelt för att jag inte förstår! Om jag verkligen förstod, vet jag inte om jag skulle sitta här och skriva just nu!..
#1 - - SARA - MISSCUPCAKE:

sv: okej, men då förstår jag!

trist!



men hur mår du annars då? :*

#2 - - SARA - MISSCUPCAKE:

sv: jag är ju en sån där som håller hårt på när man får börja osv med pepparkakor och nej, jag äter inte sånt före 1 advent ;D man ska ju trotsallt äta det i 2 månader så jag håller mig lite, hihi!



jag mår bara bra !

händer idag för dig då?

#3 - - caroline:

såå hemskt när folk går bort :( hoppas du har en fin dag iaf!

#4 - - Sofia:

- oj vet faktiskt inte vad den heter, men skicka en kommentar till Thisney.blogg.se och hör med henne. Hon fixade min blogg:)

#5 - - Jennie:

det värsta är att sjukdomen är inte ärftlig eller något. jag fick reda på min sjukdom den 12 december, innan lucia förra året. :( så snart har det gått ett år och dom har fortfarande inte kommit på något som hjälper. man tänker annorlunda när man blir "sjuk" och uppskattar små saker som man inte gör när man är frisk. den låten är sjukt mysig. och chris brown är ju himla fin och titta på också =) haha!

#6 - - Johanna:

Att folk orkar, om du skulle gråta varje dag, så skulle du själv gå under. Man måste fortsätta att leva. Vet du vad jag funderar på att göra idag. Jag tror jag ska gå ner i källaren och leta reda på kartongen med julsaker, så jag iaf vet vart jag har den =) Man kan ju få kika lite i den iaf. Det är ju trots allt första advent om två veckor. Kram!

#7 - - JIM:

Hej, fin blogg.

Hur har du det då? :)



kram Jim.

#8 - - Sis:

Ja det blir kanon :) men använder du bilderna jag gav dig eller kör du fria händer? :D Som sagt, då vet jag vilket glas du mena, men vi får se när jag har pengar vad det blir. PUSS

#9 - - Sis:

den var fin :)kan man göra sidoväggarna lite mörkare så att den passar till headen? bara liite mörkare blå

#10 - - Annica:

Ville bara lämna en rad efter detta inlägget. Skall försöka formulera mig så gott det går genom att skriva att det faktiskt inte går att sörja någon hela tiden. Saknaden kommer alltid att finnas men samtidigt så måste man gå vidare och istället glädjas åt att man kan tänka på "obetydliga ting". Det skulle din vän Fia ha velat och alla andra som står dig nära. Så forstätt att sakna men njut också av livet, plus att en ny väska faktiskt kan muntra upp vardagen...

Till top