För mig är dom inte borta..
Många ggr blir jag otroligt ledsen men det går inte in att hon är borta, eller älsks pappa. Döden är så svår att förstå och få ett grepp om, det är så verkligt men ändå inte.
Tror att det kommer ta år, kanske en evighet för mig att fatta att ingen av dom kommer att komma tillbaka. Mycket för att jag bara såg dom i livet, aldrig efteråt. Jag fick chansen men ville inte. Ville ha den sista bilden av Fia, samma dag som hon försvann. Den bär jag med mig för alltid. Glad sprallig och vi skulle ut och fika till veckan, vår sedvanliga fika. Saknar att inte ha henne att prata med, shoppa med, dela mitt liv med. Men ändå så känns det som att hon är med ändå, varje dag. Kanske var det hon som andades på mig inatt? Vem vet? Ingen vet egentligen vad som händer efteråt. Men jag hoppas att det är ett glatt ställe eller kanske att själen kommer tillbaka hit till jorden i en annan form.
Det spelar ingen roll att alla försöker övertala mig att de aldrig kommer tillbaka, det går inte in.
Så att jag skriver en massa skit och inte visar att jag är ledsen varje dag, är helt enkelt för att jag inte förstår! Om jag verkligen förstod, vet jag inte om jag skulle sitta här och skriva just nu!..
sv: okej, men då förstår jag!
trist!
men hur mår du annars då? :*