1 år har gått :*(

Älskade Sofia / Permalink / 7
Dagen har snurrat på som vanligt med ett undantag, tankarna har varit någon annanstans än på jobbet och hemma. Ikväll är det exakt ett år sedan Fia försvann, det känns overkligt, så fel, orättvist. Man frågar sig själv varför fortfarande men man får inget svar. Jag hoppas fortfarande att hon ska ringa, skicka ett sms eller skriva på sin blogg. Men det kommer aldrig mer hända, hon kommer aldrig mer skratta, prata, gråta. Hon kommer aldrig mer vara Sofia, våran underbara Sofia :*( längtar tills jag får träffa henne igen, längtar så det gör ont.

De små dockorna, eller vad var det din mamma kallade oss för att vi älskade allt pryttel, älskade att göra oss iordning när vi skulle på stan för att ta en enkel fika. Har aldrig mött någon som var så galen i shopping som mig, ingen som älskade SATC lika mycket.

Kommer aldrig glömma natten då du försvann. Ambulanserna som stod på gården. Två stycken. Vi trodde allt var ett skämt när älsk ringde Conny. När älsk kom in i badrummet, den blicken han hade i sina ögon, jag glömmer det aldrig. Allt krossades på bara någon sekund. Du var borta...
#1 - - Malin:

det tycker jag, det var en mysig familjekomedi=)

#2 - - Zatu*:

Jag beklagar verkligen gumman =( jag vet precis hur det känns att hastigt förlora någon, jag var med i brandkatastrofen på hisingen 1998 och jag överlevde men 14 utav mina vänner dog den natten =( Johanna min barndomsvän omkom oxå och den saknade finns kvar än idag 10 år senare. Det finns inte så mycket man kan säga utan ville ändå skriva nåt än inget alls. Får man fråga hur hon gick bort? Hoppas du fått dig nån sömn inatt och att du mår någorlunda bra. STOR kram Zatu

#3 - - Pernilla:

Det är så hemskt, får tårar i ögonen.

Kram på dig

#4 - - vendela:

R.I.P Sofia :'(

#5 - - Alisa -[Amor Vincit Omnia]-:

Jag beklagar verkligen sorgen gumman:( Att förlora någon så när är mer än hemskt, det är olidigt. Men hon har det bra där hon är nu och stolt över dig det är hon banne mig mer än du anar!:)

#6 - - Anonym:

hemskt sånt där, har inte förlorat en vän (människovän) nån gång, men jag förlorade min hund, folk kanske säger att det inte kan jämföras,, men hon betydde nog mer för mig än vad nån människa nånsin har gjort. å än i dag fyra år senare gråter jag om jag tänker på henne. men en sak är så säkert om jag skulle gå bort, så är det bra att det finns vänner som du, som minns all goa stunder å hedrar hennes minne.

#7 - - Anna:

Jag vet inte riktigt vad jag sa skriva. Men jag beklagar verkligen sorgen :(

Till top