Livet..

Candis / Permalink / 6
Fundera lite på detta...


Det är därför man måste få ta "val" i livet som t ex att åka till Egypten, se lite mer av världen än bara sverige. Man måste få leva även som extraanställd, man kan inte hänga upp hela sitt liv på ett jobb som antagligen, eventuellt, ändå inte skulle leda till något annat än just en extraanställning, med lite tur KANSKE man skulle få mer än extra.
Sen jag tog studenten har jag varit extraanställd, timmis. När ska man kunna få planera ett verkligt liv egentligen?! Där man faktiskt vågar ta ledigt utan att behöva vara rädd för att förlora inkomsten?! Kan man någonsin slappna av när man inte har ett fast jobb? Börjar livet när det står på pappret att man är fast anställd? Får man inte leva något innan det?

Jag är en funderande själ helt enkelt.. Grunna lite på detta. Är spänd på att få höra era svar, speciellt från er andra som inte heller har någon anställning eller som är extra. Alltid roligt att få prata med några som är i samma situation!

Mitt liv är mitt eget, ingen annans! I belong to me..
#1 - - sis:

Jodå, vet hur det känns, de dagar jag inte jobbar så sitter jag och väntar spänt på att höra efter mer jobb. Hoppar till vid varje sms. Men nu nästa vecka så ska jag köra natt hela veckan + hela helgen. Inte så kul men pengarna måste in... Även om det innebär att Alex får sitta i villan själv och vänta..

#2 - - Annica:

Jag fick ju fast annstälning på Ssab i oktober... december släppte de varsel.... så nu är det som att vara vikarie igen..kan ju åka ut när som helst...känns inte tryggt. Det är ju först in, först ut...kul

#3 - - Zatu*:

Du har mail =)



Kramis

#4 - - Maria:

Livet blir vad man gör det till... Även om man inte har speciellt mycket pengar så kan man leva för det...

Sen är jag lite nyfiken på en sak, vad du egetligen menar med att leva??? Är det att hitta på saker för pengar??? Eller kan man leva utan (mycket) pengar???

Förstår du vad jag menar???



Jag är arbetslös och även om jag inte gör speciellt mycket om dagarna(går mest hemma och glor på tvn, typ) så försöker jag leva livet så gott det går ändå... Jag gör så att varje dag räknas på sitt lilla sätt...

Jag funderar och grubblar oxå väldigt mycket, men jag tar även dagen som den kommer och låter dagarna gå som de går...

#5 - - Molly:

Man måste ju kunna skilja på jobb och fritid. Men visst, när jag jobbade (även om jag inte var fast anställd) så var det svårt att slappna av och tänka på annat.



Har inte varit fast anställd någon gång, men vad jag hör av de som jobbar så är det svårt att tänka på annat, och man pratar om det med sina vänner, sin familj och bekanta. Så det känns i dagsläget som att de lever mindre än vad jag gör.



När jag jobbade kändes det knappt som jag hade ett liv. "Jobba, äta, sova" - i en cirkel. Men nu när man är arbetslös känns det heller inte om man har något liv. Jag sitter här hemma om dagarna och har supertråkigt för att alla andra jobbar eller går i skolan. Och så slappnar man inte av då heller eftersom man är så illa tvungen att söka jobb och oroa sig för om man ska klara sig..



Ska man någonsin få slappna av? Som pensionär kanske? Jag vet inte. Har varit inne på tanken många gånger, men jag kommer inte på något bra svar. Jag blir mest frustrerad :S

#6 - - Molly:

Precis.. det är helt odugligt just nu. Håller verkligen med dig.

Till top