Gamla minnen på Facebook..
Undrar om de sitter precis som mig och kollar igenom vad folk gjort i sitt liv, vart de är påväg, vad de har åstadkommit?!
Man ser X som bara fanns i ens liv en kort stund. Som man inte pratar med längre, som man skänker en tanke till ibland av ren nyfikenhet. Några hatar man, andra går väl an. Och sen finns det någon som man inte riiiiiiiktigt kom över men som man aldrig skulle kunna tänka sig att starta ett liv med igen. Been there done that..
Många har förändrats avsevärt och skulle man träffa dom är det inte samma person som man en gång kände. Jag är en sån, det vet jag att jag är. Förr, väldigt tystlåten, gjorde inte ett ljud ifrån mig, var alltid gömd. Inte längre, nu vill jag ha så stor plats som möjligt. Synas mest och håller aldrig käft.
Vad skulle folk säga till varandra om man gick på en klassreunion?
Har inte kontakt med många från förr längre. 1½ kan man väl säga. Har ingen vän som funnits i mitt liv sen barnsben. Och det känns inte som att det är mitt fel heller. Man lär vara två för att det ska fungera.
För mig är det: Vänner kommer och går, medans kärleken består. Borde inte det vara tvärtom?!
håller helt med dig! samma för mig. Kärleken finns där alltid genom allt jobbigt men det är när det jobbiga händer du märker vilka som VERKLIGEN är dina vänner. Dom är konstigt nog alltid väldigt FÅ. Hoppas du haft en skön helg =) Kram Malin