Summernights..
Svårt att föreställa sig att man har den här idyllen bakom huset i princip. Detta är varför jag väljer att bo utanför stan och inte mitt i betongen och smeten. Otroligt vacker & varm sommarkväll ♥
#3 -
-
Mamma:
Vilka härliga bilder. Puss o kram mamma
Svar:
Sara Eriksson
#4 -
-
EVELINA:
Ser helt underbart ut och du har verkligen lyckats fånga det vackra kvällsljuset på bild! Håller med dig: det är bättre att bo en bit utanför stan än mitt inne i betongsmeten =D
Svar:
Sara Eriksson
#7 -
-
Kakan:
Vilka fina bilder, förstår verkligen varför du hellre bor på landet!:)
Svar:
Sara Eriksson
#8 -
-
annika:
Fina bilder! Verkligen sommaridyll. Sånt är det bästa med sommaren. Att få vara på landet och ta det lugnt, inget stress
Svar:
Sara Eriksson
#11 -
-
Linn:
Kollade in blogg.se's startsida och insåg att jag kände igen motivet. Precis samma anledning som jag bor kvar här ute istället för mitt i stan.
Fantastiska bilder, du har fångat känslan perfekt. Inser att jag får promenera upp dit snartsnartsnart! Vet du ungefär vad klockan var när korten togs! Älskar att fånga ljuset med kameran på samma sätt som du gjort!
Svar:
Sara Eriksson
#13 -
-
Tilde:
Underbara bilder! Du är super duktig på att fota!
Vet inte om du läst min blogg innan och att jag har en frågestund men ah..:)
#18 -
-
Isabella Berger - Foto & Vardag:
Otroligt vackra bilder och natur! Jag hoppas på att själv kunna flytta ut ifrån staden om något år eller två, jag är inte särskilt sugen på att ha en lägenhet som första egna hem haha. :)
Svar:
Sara Eriksson
#19 -
-
Jenny:
Superhärliga bilder. Förstår precis varför man inte bor mitt i stan, bor också med såna härliga promenadstråk runt hörnet.
Svar:
Sara Eriksson
#23 -
-
Elin Ernér:
Herregud så fina bilder! Blir typ helt mållös, underbart ljus och jättefina färger. Åh.
Hur gjorde du på tredje bilden? Vad är det för något? Kram!
Svar:
Sara Eriksson
#25 -
-
Anca C:
Hej Sara!
Ville bara säga att hoppas du mår bättre snart och får lite ro. Jag har mått dåligt ett tag nu och din blogg är lite av en räddning jobbiga stunder. Det finns alltid något vackert att vila ögonen på, något som lugnar själen.
Min sambo och jag förlorade vårt barn för några månader sedan. Hon blev två veckor gammal och det var det värsta tänkbara som kunde ha hänt. Vet inte hur jag ska hitta tillbaks till mig själv. Jag fick känslan av att du gått igenom samma sak men du verkar ha tagit dig igenom det hela sååå bra. Hur? Har du tips? Känner att livet står still och aldrig kommer bli bra igen. För att inte tala om alla lyckliga nyföräldrar = går under ännu mer.
Du är en stor inspiration och ängel på håll, tack! Trots att jag inte känner dig :)
Kram Anca
(Naturligtvis behöve rdu inte publicera denna kommentar om den känns för privat finns på mail om du känner för att svara)
Åh vilka vackra bilder! :)