♥- Förlossningsberättelse -♥

Har förlossningsjournalen i handen och skräms över hur lite jag faktiskt minns av allting. Henrik fyller i luckorna för mig så gott det går.
 
- LÅÅÅÅNGT INLÄGG - 
 
Fredagen/Lördagen den 5:e April - 00.13
Henrik var ute med sina gubbar på jobbet för att fira en sista gång eftersom han ska slut på det jobbet. Lite riskabelt kan man tycka såhär i efterhand men nu var det som det var.
Jag började känna något i magen som gjorde ont. Inte som mensvärk direkt utan något annorlunda, tidigare under dagen hade jag även haft lite beiga flytningar, men nu gjorde det ondare + att det kom små prickar med blod.
Sms:ade först Henrik och berättade att det gjorde ont, när han inte svarade blev jag förbannad och ringde och frågade om han inte läst mina sms HAHA. Han slängde sig i en taxi och var hemma på 10 min. Måste vara någon form av rekord haha.
Vi gick iaf och lade oss eftersom det var så oregelbundet och jag lyckades kanske sova 3-4 timmar den natten och runt klockan 08 på lördagmorgonen så gjorde det långsamt ondare i magen.
Ringde koordinatorn, som visade sig vara samma barnmorska jag haft när jag besökt Auroramottagningen :)) kändes väldigt skönt. Hon tyckte iaf att vi skulle ta det lugnt, duscha, äta en god och lång frukost mm eftersom det inte fanns några platser på förlossningen just då. De hade haft jättemånga som födde under natten nämligen. Och jag ville verkligen till Östra.
Så det gjorde vi.
 
Ringde även mina föräldrar i panik, för vem skulle ta Zamme?? Meningen var att de skulle kommit ner över helgen och hämtat honom men mamma var så sjuk så de ville inte komma med risk för mig. De satte sig och bilade från Borlänge, 46 mil, enkel resa, hämtade Zamme och åkte hem igen. Jag kan aldrig tacka dom nog för det ♥
 
Ringde koordinatorn två ggr till mellan 08 - 13 och vid ett-tiden tyckte hon att nu kanske det var dags att ta och åka in. Vi gick dock först och köpte mat eftersom vi inte visste när vi skulle få äta igen. Ville bara ha pommes, så en halv låda sådan satte jag i mig innan vi åkte in vid klockan 14.00.
 
- 15.12 - 
Skrivs jag in och jag blir uppkopplad till CTG'n för att se hur värkarna fortskrider & bebisens hjärtrytm. Här är jag ca 3 cm öppen och så fort hon hade undersökt mig så satte värkarna igång med en förnyad kraft. De undersöker hur öppen jag är ca varannan timme och varje gång blir värkarna, om möjligt, ännu starkare.
 
- 18.30 -
Får jag smärtlindring i form av lustgas.
Tycker ruset av det är sjuuukt otäckt minns jag. Och jag tyckte inte det hjälpte så himla mycket ändå.
 
- 19.10 - 
Får jag Emlasalva på enda handen + ryggen om jag skulle vilja ha en eventuell EDA.
Värkarna går knappt att klocka och jag får vila i ca 10-12 sek innan de sätter igång igen, får aldrig den utplaningen som alla pratade om. Så var det från de undersökte mig första gången.
 
- 21.00 -
Henrik och barnmorskan pratar ihop sig att jag ska få EDA. Jag har då varit i stort sett okontaktbar sen sjutiden. Och jag minns inte mycket alls. Bara ont och hur äckligt lustgasen luktade. Jag minns att de frågar om jag vill ha det. Jag är rädd minns jag, men smärtan är värre och de kallar på narkosläkaren.
 
- 21.20 -
Vår härliga barnmorska slutar och en annan tar vid. Men hon stannar ändå tills narkosläkaren kommer, ca 45 min extra bara för att se att allt går bra.
 
- 21.55 -
Jag minns narkosläkaren som nästintill otrevlig, barsk. Barnmorskan berättar att hon lagt EDA på ryggen eftersom jag är nålrädd. Framför alla kläcker han ur sig, "jag kommer inte sticka där ändå". Varför man säger nåt sådant kan man fråga sig. Henrik var allt annat än glad när han säger det, berättade han. Han är hårdhänt men samtidigt duktig. Ber mig rulla ihop mig till en boll och ligga helt stilla. "Hur ska jag kunna det när jag har en stor mage ivägen" minns jag att jag frågar. Minns ingen smärta när han lägger bedövningen. Jag bara väntar på att den ska börja verka.
 
- 22.15 - Söndagen den 6/4 ~ 03.45 -
Under den här tiden är jag lite mer med, inte helt, men ändå mer än innan. Får i mig några bitar pannkakor, lite powerade, en smoothie. Allt spyr jag sedan upp igen och jag minns att alla undrar varför jag spyr grönt :P Powerade kom vi på senare.
Hade även dropp i båda händerna. Slangar överallt som fastnar och är ivägen.
Jag ramlade även inne på toaletten eftersom narkosläkaren lade EDA'n lite snett. Högra benet domnade bort. Fortsatte sitta på pilatesboll, stod upp och fick massage av barnmorskan och Henrik försökte, förgäves, hjälpa mig att andas lustgas när värkarna satte igång, vilket är helt omöjligt i princip.
 
- 03.45 -
Ingenting händer och vid undersökningen misstänker de att hinnblåsan täcks av blodkärl, eventuellt från moderkakan.
Mitt vatten hade alltså inte gått här. Så en underbar läkare tillkallas för att kolla hur allt ser ut. Hon kör ett UV och ser inget konstigt och de tar hål på hinnorna. Inget konstigt med fostervattnet alls.
 
- 06.30 -
Barnmorskan har svårt att känna hur bebisen ligger så hon tillkallar en annan BM som även hon inte kan känna riktigt. Men han hade ju varit fixerad sedan flera veckor tillbaka??
De kontaktar även den härliga läkaren igen för att kunna se med UV hur bebisen ligger.
På ultraljudet ser hon, bebisen ligger i säte. Rumpan nedåt med andra ord. Och i samma veva berättar dom att de känner en pung.
 
Jag minns att jag gråter hysteriskt. Burrar in mig i Henriks tröja, som luktar så fruktansvärt gott, minns jag. Försöker samla mig. Lyckas någorlunda men tårarna är inte långt borta och de rinner okontrollerat ett antal ggr. Önskar jag kunde gömma mig i Henriks famn för alltid.
 
De bestämmer att jag ska föda normalt eftersom han redan kommit så långt ner i kanalen, det är försent för kejsarsnitt.
 
- 06.56 -
Får värkstimulerande. Hade jag inte värkar innan så fick jag det garanterat nu. Andas den jävla lustgasen som om det gällde livet. Allt är en dimma. Håller i Henrik. Kommer ihåg att hans grepp skavde på infarten i handen.
 
- 07.58 - 08.08 -
De klipper mig och jag ska sedan försöka krysta. Jag minns att jag inte tycker det känns som alla beskrivit. Inte alls den starka "skita på sig känslan". Men vet i efterhand nu att det är för att han låg i säte, då får man inte lika starka krystvärkar som man får om huvudet ligger nedåt.
Försöker komma ihåg vad de sade på Profylaxen om livmoderskrystning. Försöker lyssna på alla barnmorskor & läkare vad de säger. Enligt Henrik var det 2 läkare + 4 barnmorskor i rummet nu.
Känns som en evighet, krystar ca 3 ggr varje gång en värk kommer, andas lustgas emellan, släpper när värken kommer. Henrik står och håller min nacke och trycker ner mitt huvud mot min bröstkorg för att jag ska få mer kraft. 
Först kommer ett ben ut, sen kommer det andra. G kissar även på läkaren och Henrik tror att det är jag. Sista krystningen så står en barnmorska på vardera sida om mig och trycker allt vad de kan på min mage. Huvudet måste ut i ett svep. Jag minns inte att de gör det, men Henrik har berättat.
 
♥ 08.08 ♥ tittar vår älskade son ut. Våran kämpe. De lägger upp honom snabbt hos mig, jag försöker ta honom, men det finns ingen tid och de ropar åt Henrik att följa med dom. Jag säger samtidigt att han ska följa med, se vart de tar honom, vad som händer.
 
Där ligger jag sen. Ensam med barnmorskor runtomkring som jag inte minns att jag ens hälsat på. Smärtan är borta. Men andas lustgas medans läkaren syr ihop mig. Brister ingenting förutom klippet. Hon pratar sedan med mig och berättar att hon är otroligt imponerad av mig. Förstföderska och oplanerad sätesbjudning är inte vanligt. Och inte särskilt vanligt att x antal barnmorskor inte känner att G legat åt helt fel håll. Jag är lite borta men jag kommer minnas henne länge länge.
De kopplar bort alla slangar ifrån mig och där ligger jag sedan.
 
Jag vet inte hur länge jag är där. Jag är otroligt otroligt trött efter förlossningen som varade ca 24 h allt som allt. Kommer inte ihåg vad som går runt i huvudet på mig. Känner mig inte orolig. Sedan kommer Henrik in. Kommer aldrig glömma hans blick, G mår bra, han hade bara en tuff start och ligger nu på neo för att få lite hjälp med andningen, men han mår bra. 
Vi gråter ihop, Henriks tröja luktar så gott.
 
 
Tiden går och från niotiden till ca klockan tolv så sover Henrik & jag omvartannat. Båda är helt utpumpade. Han tar en dusch och sedan kommer den berömda fikan in. Men våran son fattades, jag kände att jag inte kunde njuta, vart var våran älskade trollunge som skulle vara där med oss, som vi skulle fira?
Efter en lång väntan kommer barnläkaren in. Han såg såååå allvarlig ut och våra hjärtan brast för en sekund. "Jag tänkte skriva ut er son från neo nu, han mår jättebra och andas som han ska så vi kommer ner med honom om några minuter."
Den känslan när de rullade in våran lilla håriga trollis i rummet var helt obeskrivlig. Där var han. Han som lurat oss alla. Våran lilla kille. Sååå mycket hår. Hår på öronen, hår på axlarna.
 
Nu var vi kompletta. Känslan jag har i kroppen just nu går inte att mäta sig med något annat.
 
Hela BB vistelsen kändes som rena semestern och vi fick besök av nästan alla barnmorskor som hjälpt oss under förlossningen. Jag fick så mycket beröm och alla var otroligt imponerade av förloppet och den oväntade vändningen.
 
Henrik, jag och trollis var nästan lite kändisar där :)) men BB-vistelsen är en annan historia.
 
 
Sätesförlossningar är inte särskilt vanliga längre, pga av de stora riskerna vid utdrivningsskedet. Förstagångsföderskor som VILL föda så får genomgå kontroller av bäckenet mm. Hade de upptäckt det tidigare under dagen/kvällen hade de snittat mig direkt. 
Nu i efterhand är jag otroligt glad att de inte gjorde det, men det är för att det gick så himla bra. Jag hade tänkt väldigt annorlunda om något hade hänt G när han skulle ut.
Vart bristerna ligger kan man bara fundera på. Men det är ju inte svårt att bara ta fram UV och kolla direkt när man kommer in att barnet ligger som det ska ♥

Kommentarer
Alisa ♥ Amor Vincit Omnia

Fina Sara, vilken kämpe du varit & är! Det lät inte det minsta lätt, den förlossningen ni fick & att trollungen fick ligga på neo, den känslan känner jag igen allt för väl! Men skönt att BB vistelsen var bra, ni fick chans att ladda batterierna i en trygg tillvaro när allt varit så nytt! Grattis igen till er lilla trollis :)

Svar: Det var helt sjukt. Jag är så glad och tacksam över att det gick bra. Att jag lyckades få ut honom utan att han fick permanenta skador som ofta inträffar vid sätesförlossningar :( jag är glad nu att de inte snittade mig, men vet inte vad jag hade sagt om något hade inträffat. Allt det här gör min kärlek till honom ännu större <3 tack vännen.
Sara Eriksson


2014-04-13 - 16:45:05 Website: http://alisagonzalez.se
Mette

Vilken förlossning :D min med Leon höll på i 18 timmar & på slutet blev det sugklocka & de "sprang" iväg med han för att ge extra syre. Sen fick vi ligga på Neo i 3 dagar. Men med Milo gick förlossningen supersmidigt. Hoppas du upplevde det ok ändå. Viktigast är ju att han är ute och att ni mår väl, trots badring mm. hihi men den ska du ju inte ha för livet ;) kul å läsa, gripande ..

Svar: Det som var extraordinärt med oss var ju sätesläget :( hade de upptäckt det tidigare hade de snittat mig direkt. Det är ju också mer skador involverade när man föder sätes + om man är förstagångsföderska och frivilligt vill föda så så måste man mäta bäckenet mm. Det kunde gått heeeeelt åt helvete med andra ord :((Men eftersom allt gick så bra nu så är jag glad att de inte snittade mig. Hade de gått åt pipan vet jag inte hur jag hade resonerat idag <3
Sara Eriksson

Saragunmarie

Åh vad mycket känslor <3
Jag lämnade att fundera på vad du menade då du skrev "Där var han. Han som lurat oss alla. Våran lilla kille."? :)

Det är så underbart att läsa förlossningsberättelser! :)

Svar: Ja det är det verkligen :)Sätesförlossningar är inte vanliga. Förstagångsföderskor som VILL göra det får genomgå kontroller innan av bäckenet mm. Om man märker att de ligger i säte så gör man alltid vändningsförsök, funkar inte det så blir det kejsarsnitt.
Hade de upptäckt det tidigare hade de alltså snittat mig. Men våran barnmorska hade sedan flera flera veckor konstaterat att han låg fixerad med huvudet neråt, vilket han inte gjorde. De flesta olyckor inträffar också vid sätesförlossningar. Huvudet måste ju ut på en gång annars är det risk för syrebrist = skador på barnet :'((
Sara Eriksson


2014-04-13 - 17:18:58 Website: http://saragunmarie.blogg.se/
Saragunmarie

SV: Ah, just det :( Eftersom jag själv inte har några barn så är jag inte så insatt i hur det fungerar nämligen :) Men vilken tur att allt gick bra till slut, och jag hoppas att ni alla tre mår bra nu i efterhand också! <3

Svar: <3 jag var inte heller insatt i just den slags förlossningen. Men det var ju en befrielse att allt gick så bra ändå, kunde inte gått bättre <3Det gör vi, bättre än bra :D
Sara Eriksson


2014-04-13 - 17:46:21 Website: http://saragunmarie.blogg.se/
Nelia

Grym du är Sara! Du som var rädd för hur det ska gå skötte dig exemplariskt vid en sån plötslig ändrig i förlossningsförloppet. Fanstastiskt att läsa om hur er lilla trollis kom till världen om än dramatiskt mot slutet. Så bra att allt gått så bra för er, har själv bara hört om kejsarnitt så blev helt paff när du skrev om det på insta. Downstairs läker ihop och hoppas att allt ont du hade gravid nu gått över och kroppen återgår till sitt normala jag. :)

Svar: Tack <3Ja jag var ju inte jätteglad över att han skulle ut. Men när tidpunkten väl kom så var psyket helt annorlunda. Otroligt fascinerande att kroppen ställer in sig själv <3
Jag har också bara hört om det, enbart läst i böcker att man kan föda så men att det inte alls är vanligt längre.
Hehe jaaadå, downstairs läker sakta men säkert :)))
Tack igen <3
Sara Eriksson


2014-04-13 - 20:09:53 Website: http://nelayah.se
Anna - Sara Anna Marie

Vilka kämpar ni var allihopa och vilken tur att det gick bra. Grattis igen till er söta lilla pojk ♥

Svar: Tack så otroligt mycket ❤️
Sara Eriksson


2014-04-13 - 20:21:10 Website: http://tingeling0.blogspot.com/
Cherie | Börja Spring

Man blir lite sådär nostalgisk när man läser någon annans förlossningsberättelse men denna berörde mig snäppet mer. Mest troligt för att ni upplevt samma som vi fick göra med sätesförlossning. Grattis igen till er fina skapelse :)

Svar: Råkade ni också ut för det? Förstår inte hur man kan missa sånt egentligen. Men verkligen tur att det gick bra för oss båda <3Tack så hemskt mycket :)
Sara Eriksson


2014-04-13 - 20:43:28 Website: http://mammacherie.webblogg.se/
Zarah-Lou

Vilken otrolig berättelse! Samtidigt kände jag mig lugn genom hela berättelsen, jag kan verkligen se framför mig hur stabila ni var.. ÄR! :D

Förlossningsberättelser är alltid lika spännande att läsa! Tack för att du delar med dig! <3

Svar: Tack <3 han är min klippa och han har berättat efteråt det kaos han kände inombords men han höll sig lugn hela tiden, för min skull. Det här har nog gjort oss ännu starkare och säkrare tillsammans <3
Varsegod :)) <3
Sara Eriksson


2014-04-13 - 22:30:34 Website: http://blogg.zarah-lou.se/
Cherie | Börja Spring

Nä inte helt, de misstänkte att jag skulle få i säte så vi fick vändningsförsök inbokat men vattnet han gå innan det var dags för det. Så lika dramatiskt hade vi det inte :)

Svar: Och ni fick inte kejsarsnitt då?? Eller vad hände?? Nyfiken :)
Sara Eriksson


2014-04-14 - 07:28:59 Website: http://mammacherie.webblogg.se/
Marlene

Vilka kämpar ni är! Fantastisk jobb ni har gjort<3 hoppas också att du inte behöver ha ont så länge och att foglossningen försvinner direkt!

Svar: Tack <3Känner lite i svanken fortfarande efter foglossningen, men det kommer nog släppa snart <3
Sara Eriksson

Camilla

Vilken förlossning, men vilka kämpar. Framförallt du men även lilla söta G! Grattis återigen, längtar otroligt till den dagen jag kommer få uppleva det du upplever. Kram till er alla tre! :)

Svar: Tack tack tack :)))Det är en helt otrolig känsla, var man lycklig innan så slår det inte alls vad man känner nu :D
Sara Eriksson


2014-04-14 - 09:41:05 Website: http://blogg.camillafamme.se/
Autopiloten

Wow vilken resa du har gjort, eller ja ni alla tre! Så otroligt modigt och starkt och ja, allt!
så oerhört glad att allt ändå gick bra - man får ju höra sååå mycket om just sätesförlossningar!
Är helt mållös, med gåshud över kroppen och tårar i ögonen - vilken start på ert nya liv!

Ta hand om er och tack för att du delar med dig!!!

Svar: Sätesförlossningar är ju inget man vill genomgå just för, som du säger, det kan verkligen gå hur som helst :(( och syrebrist är vanligt. Usch usch.Men den starten gjorde oss nog ännu starkare som familj också, men tack och lov att allt gick bra i slutändan.

Tack och varsegod :)) tycker själv det är intressant att läsa andras historier <3 så det var ett givet val att dela med mig.
Sara Eriksson


2014-04-14 - 10:12:21 Website: http://autopilot.blogg.se/
Emelie o Nova

Stort Grattis till er son, och vilken kämparmamma du är!

Svar: Tack så hemskt hemskt mycket :)
Sara Eriksson


2014-04-14 - 13:36:43 Website: http://nagontingstorre.blogg.se
Sanna

Grattis!

Alla förlossningar är olika, tänk hur det kan gå.
Tur att det gick bra och lillen mår bra :)


Svar: Tack :)Ja det är dom verkligen, ja tack och lov att han mår bra, det är det enda som räknas :)
Sara Eriksson

Mette

Oj... visste inte att sätesförlossningar var såå riskfyllda! Gud vad du måste känna dig stolt som klarat det så bra då! :D

Om ni ska ha flera barn någon gång i framtiden så kollar de nog extra noga om rumpan är ner eller upp, att de kunde missa det! Men det är klart.. allt går ju!

Du har ingen sjukförsäkring eller så som du kan ringa & kolla om det täcker något?

Jag skaffade iof sjuk/olycksfallsförsäkring när jag skaffade till Leon. Inte haft någon innan jag fick barn.

Svar: Nää inte jag heller. Jag hade läst om det, men inte att man fick mäta bäckenet och så innan om man ville föda så, visste inte heller att barnet lättare kan få syrebrist mm. Usch usch.
Jaa då får de verkligen kolla noggrant och jag kommer begära det vad dom än säger :P

Vi skulle ha gravidförsäkrat mig, men vi gjorde aldrig det, tyvärr :// kanske hade täckt nåt men svårt att säga.
Sara Eriksson

Cherie | Börja Spring

Jag var på kontroll måndag då upptäcke de att hon nog hade vänt sig (v.35) och vi fick tid på fredagen för att göra ett vändningsförsök. Natten mellan torsdag-fredag gick mitt vatten och vi fick åka in. UL och hon låg i säte och jag fick välja om jag ville förlösa eller snitt. Jag vill helt klart föda och fick sen åka ner på röntgen för att undersöka om jag var stor nog och hon var liten nog att komma igenom trotts sätesbjudning. Och jag fick grönt ljus.

Sen tog det 21 timmar från vattengången hemma innan hon var ute. Hon kom dubbelvikt med rumpan först :) Hade rummet fullt av personal pga risken men de fick vända och gå när hon var ute för det var som en "normal" förlossning. Behövdes inte klippas och sprack inget :) Rena lyx förlossningen enligt personalen på sjukhuset och från första krystvärken tog det väll 20 min innan hon var ute :)

Svar: Det är ju det som är skillnaden om man vill föda så. Då får man ju gå på kontroller och se om man kan föda så, vilket inte var fallet hos mig :(( alla trodde ju att han låg med huvudet neråt, kaaaaos.
Skönt att det gick bra för dig :))
Sara Eriksson


2014-04-14 - 19:46:44 Website: http://mammacherie.webblogg.se/
Cherie | Börja Spring

Ja det är en väldig tur att det gick bra för er när de inte har någon aning om det :)

Svar: Ja verkligen :D glad att de inte snittade mig också <3
Sara Eriksson


2014-04-28 - 11:35:59 Website: http://mammacherie.webblogg.se/
Charlotte

<3


2014-05-01 - 19:16:33 Website: http://charlottethoren.blogg.se/
     Kommentera jättegärna hos mig, tänk dock på:
          - Kopiering & användning av mina foton utan tillstånd är förbjudet.
     - Alla kommentarer granskas innan publicering, kom ihåg att IP-numret visas.
     - Mail:
kontakta.candis@hotmail.com

Namn:

Mail:

Website:

Kommentar:


Follow


V Ä L K O M M E N
En föredetta dalkulla som tagit sig till Östergötland tillsammans med man, barn & hund. Bloggar om det som jag finner intressant men kärleken är lite extra stor för foto & nagellack. Jobbar som vikarierande butikschef på Rituals Cosmetics och trivs som fisken i vattnet :D



Follow