Något som jag varit/är rädd för, så länge jag kan minnas, är sjukhus. Allt hänger ihop med min njuroperation och alla återbesök jag fick göra som liten. Nålsticken, doften, inredningen, människor i rockar. Kan vara svårt för någon som inte är rädd att begripa hur man kan vara rädd för något sådant.

Det är en orsak till varför jag inte velat ha barn tidigare, jag har inte varit redo. Jag är mer rädd för att åka in till sjukhuset än själva födseln i sig.

Jag ser sjukhus som ett ställe som bara gör en illa kort och gott.

 

För att komma till sak, jag berättade ju detta för min BM och hon ordnade så jag fick komma till Auroramottagningen på Östra Sjukhuset och se förlossningen och prata med en av barnmorskorna där.

Det var väldigt skönt att innan få se hur vi skulle gå tillväga när vi kom dit, hur rummet såg ut, att vi kunde ta med oss t ex doftstickor att ha på rummet för att få en annan upplevelse eftersom dofter kan få oss att minnas mycket negativt, som i mitt fall. Vi fick klämma och känna på sugklockor, se vad alla slangar på väggarna var mm mm.

Eftersom jag dessutom är nål och stickrädd så skrev hon även upp att jag skulle få Emlasalva när jag kom in i lugn och ro. Emla på handen och sedan kanyl OM värkstimulerande dropp skulle behöva sättas i + Emla på ryggen OM jag skulle vilja ha EDA. Allt i lugn och ro för att jag skulle kunna få en sån lugn och bra upplevelse av allt som möjligt. Allt kommer skrivas ner i min journal som de sparar där, så när jag ringer så ser dom det och de ser också att jag i möjligaste mån vill komma till Östra och inte till Mölndal. 

Det kan ju inte jag bestämma, men det är en önskan och jag hoppas verkligen att det blir så.

 

Sen vet man ALDRIG hur jag reagerar när det väl sätter igång såklart. Jag kanske blir totaaaalt coollugn och inte bryr mig ett dugg? Jag kanske får panik och vägrar åka in överhuvudtaget? Jag vet ju inte.

 

Men det känns väldigt skönt att få ha sett rummen, sängen och veta vad som finns där. Dessutom var det jättelugnt när vi var där nu, 4 st låg på förlossningen och det var inte ett ljud någonstans. Jag har alltid föreställt mig skrik, panik och stress. "Dödsskrik" i korridorerna t ex.

 

Känner mig lugnare nu och min BM är verkligen en ängel som gav mig den möjligheten att få åka och hälsa på.

 

När vi var påväg därifrån kom det in ett par som skulle läggas in :) undra om de har fått sin bebis nu?