Charlotte, skrev idag ett inlägg, om sociala medier. Ni vet när man läser nåt och nästan tror att det är du själv som har skrivit inlägget? Den känslan fick jag när jag läste hennes.
Jag är en sociala-medier-junkie. Och det är sjukligt. Behovet att alltid försöka posta nåt nytt. Kolla likes. Den lilla röda pricken, med en siffra i, som visar att man fått svar eller dylikt på Twitter eller Facebook, som nästan ger mig en endorfinkick. Inte kunna slita mig från den här förbannade telefonen. Bekräftelsen.
Förr kände jag så för bloggen. Men det har jag lyckats släppa. Postar inlägg när jag vill, människor får läsa eller inte läsa det. Jag kunde inte bry mig mindre om vad andra tycker. Så var det inte förr. Då var jag beroende av att vara alla läsare till lags. Rättade mig efter kommentarerna. Idag bloggar jag för min skull.
När ska jag instagramma, facebooka för min skull? Funderar ärligt på att ta bort facebook-appen i telefonen. Alltid ett steg på rätt väg. Instagram kommer det ta längre tid med. Älskar ju att se andras bilder. De perfekta-livet-bilderna. Som jag vet inte existerar. Det är inte många som lever det perfekta livet. Men Instagram och Facebook är det perfekta-livets-portal.

Kanske blir det bättre när jag börjar jobba och inte KAN kolla mobilen konstant. Jag hoppas då det. För såhär kan det inte hålla på. Vill absolut inte känna såhär. Försöker lägga ifrån mig den, ta en paus, men lik förbannat är jag där för att kolla om nåt hänt.

Hur gör ni för att koppla av och koppla ner??