Känsligt ämne är bara förnamnet!

Vi går i godanro på Willys. H är otroligt trött efter att ha jobbat över 14 h och har massa ritningar och skit i huvudet. Jag går ut efter handlingen och hämtar paket i förbutiken, H står bredvid en bit bort och äter en choklad. Plötsligt går en gubbe förbi med två kvinnor och dunkar i H hårt i ryggen, flinar och säger "ursäkta". H frågar vad fan hans problem är och gubben börjar gorma och skrika att han minsann hade gått in i hans gravida dotter och han ska be om ursäkt eller nåt sånt?!

Satt igår och kikade igenom bloggens bildarkiv för att leta fram lite bilder på H och mig som försvunnit i samband med våra två hårddiskkrascher, samtidigt började jag även gå bakåt och läsa gamla inlägg här på bloggen. Det blir ju en hel del inlägg när man bloggat sedan hösten/vintern 2006. Det som slår mig först "vad är det egentligen för en människa som suttit och skrivit dessa inlägg?? Angermanagment problems gånger 2000. Prylar i varje inlägg som ska inhandlas.." Kan faktiskt knappt tro det själv att det är JAG SJÄLV som skrivit den där skiten. Och jag förstår, fullt ärligt, varför det droppade in elaka kommentarer varje dag, för fy faaaen vilken människa jag var då.

Minsta lilla negativa kommentar som ramlade in fick mig att se rött direkt t ex. Medans idag, när folk skriver en massa strunt, så postar man bara kommentaren och sen inget mer i princip, beroende på vad som skrivs. De flesta elaka som ramlar in idag, är kommentarer man redan hört X antal ggr, rätt uttjatat med andra ord och de rinner av en direkt. Varför slösa tid på människor som inte värdesätter dig?? Väldigt bra citat om ni frågar mig :) men det är först nu på senare tid som jag börjar förstå innebörden av det citatet, förr var det mer en vanlig text som lät bra, idag vet man att det är så!

Men för att fortsätta om det jag tänkte skriva.
Jag tror den största personliga förändringen för mig själv var efter att vi kom hem ifrån Österrike och även under dom månaderna som vi bodde där. Det känns som att det var en slags milstolpe i livet och det var då jag själv började få upp ögonen för hur andra människor såg mig och jag började lägga märke till mer vad man sa om mig, både privat och här på nätet. Den bilden var hemsk och orättvis, det var ju inte alls den uppfattningen som jag ville att folk skulle ha. Och det är otroligt svårt att försöka ändra människors uppfattning om en person, det tar lång tid!!
Det var även under den tiden, andra gången vi kom tillbaka till Gbg, som motgångarna kom på löpande band och fortsatte att ändra min egen uppfattning om livet och vad som var/är viktigt.

Personlig utveckling kallas det väl, med ett finare ord. Det tråkiga med motgångar är att man lätt blir negativ, men det försöker jag jobba med så gott det går :) jag FÖRSÖÖÖKER gilla Gbg, även fast jag börjar tröttna på staden nu t ex haha, rastlös liten själ.

Med detta enooooormt långa inlägg vill jag helt enkelt säga, tack och lov att den gamla Sara är borta :) trivs bättre med mig själv idag och ser allt med "friskare" ögon ;D

Puss på det ♥

Det skär i mitt hjärta att titta på denna video :'( hur kan människor vara så elaka? Hata en människa för ingen orsak alls?? Reta en människa, för vad?? Vad har han gjort för att förtjäna detta hat?? Fattar inte. Sådana människor som gör detta mot andra förtjänar inte något glatt i livet överhuvudtaget.

Denna pojke har det tydligen mycket bättre nu iaf. Bra vänner och bättre tillvaro!

Såg en video hos Dani om en litet barn på ca tre år som blir påkört och lämnat på gatan. TITTA INTE PÅ VIDEON OM DU ÄR KÄNSLIG. Den är hemsk. Otroligt hemsk..
Den bilden av flickan kommer sitta på min näthinna ett bra tag framöver. Jag blev så otroligt illa till mods och illamående och det var inte långt ifrån att frukosten kom upp igen.
Folk åker, går förbi och INGEN tar upp telefonen och ringer en ambulans. INGEN.. De stannar, tittar lite och går sedan vidare. Klockan tickar och hon ligger där på gatan och blir dessutom överkörd en gång till :'( chauffören stannar inte ens. SER DU INTE ATT DET LIGGER NÅGON PÅ GATAN?? Varför i helvete kör du över en människa???

Det skrämmer mig att dessa människor är så jävla tomma på empati och medmänsklighet. Vart fan är världen påväg? Som Dani skriver:

"Man brukar säga att det som skiljer oss från djur är förmågan att känna empati för en annan varelse."

Och att sedan sitta och läsa kommentarer som ramlar in till henne nu om att hon är rasse mm. Vad fan har det med saken att göra?? Det är inte det hon pratar om, hon pratar om bristen på medkänsla. Hon pratar om att dom inte känner någonting. Att dom bara går vidare. Att ingen reagerar. Detta sker ju även i vårat eget land många gånger men kanske inte på samma sätt. Denna flicka ligger ju länge och ingen hjälper.

 

Och man kan ju dessutom undra lite vart mamman är som låter sin treåring gå själv ute på gatan?? Man kan älta detta länge och väl.

 

Skrämmande.. Det är bara förnamnet. Denna dag blev inte riktigt sig lik längre ♥

Har inte tittat på denna video innan. Jag vet inte varför, fråga mig inte för jag vet inte själv svaret. Men idag gjorde jag det och blev lika berörd som jag trodde att jag skulle bli.

När man tittar på romantiska filmer. Kärleken flödar och är nästintill omöjlig att få. Så slås man av att romantik verkligen är någonting utdöende. Eller är romantiken något som enbart finns och enbart har funnits i filmer?? Eller var det, på riktigt, mer som i filmer förr?? Var världen full av romantiker för ca 100 år sedan? Dikter? Rosor? Choklad?? Blickar fulla av åtrå? Eller är det bara något som vi själva har kommit på och skapat nu på senare tid?

Själv önskar jag att vardagen ibland var mer som i en gammal film från 30-talet. Klänningar, cocktailpartyn, omöjlig kärlek, sprakande och oändlig romantik. Önska kan man ju få göra ibland. Drömmar har ju alla människor.
Ibland känns det som att jag är född i fel tidsålder.

Älskar romantiken och kärleken i filmer där de återskapar en äldre värld. Som i Water For Elephants(Jaaa jag såg den för första gången ikväll). Den världen känns så avlägsen som det bara går. Iallafall på det sättet. Idag är den på något vis så himla kall om den, som sagt, har funnits på riktigt?

Känns som att hela texten villar iväg nu och tappar inriktning. Kort och gott, romantiken kommer inom några 100 år vara en utdöd tingest. Så känns det och världen kommer bli ännu kallare än den är nu.

Små tankar ifrån en trött Sara helt enkelt.

Kan inte vara särskilt normalt att ha varit ledig hela helgen, sovit ut under två dagar. Jobbat en dag och sover till klockan kvart över elva dagen efter?! Vi gick och lade oss vid elva igår kväll. Och jag veeet att jag kommer sova lika länge imorgon också. That sucks =/ vad kan det bero på egentligen?? Att jag drömmer så pass mycket som jag gör?? Vädret?? Jobbet?? Någonting fysiskt i kroppen?? Vill inte sova bort hela livet, men det känns som att det är precis vad jag gör. Kan ju inte direkt välja när kroppen väljer att slå upp the big blue heller.
Ställer jag klockan en ledig dag så stänger jag bara av den och sover vidare för att jag är så trött.

Vad gör man egentligen??

För exakt två år sedan, idag, så åkte vi ner till Österrike. Vid den här tiden satt vi på en gräsmatta i Grinzens/Innsbruck och spanade ut över bergen och såg solen gå ner bakom dom. Jag kan få ett sting i hjärtat av längtan när jag tänker tillbaka på den tiden. Endel kanske inte funkade som vi ville, men vi mådde ändå så otroligt bra och vi klarade oss utan problem. Jag är så glad och tacksam över att jag fick uppleva något sånt tillsammans med H och är stolt över att jag vågade. Extra härligt blev det när även Zamme fick följa med ner och bo med oss. Promenaderna i bergen, soluppgångarna. Någongång ska vi åka tillbaka, inte för att bo men för att semestra :)))

För att tala om annat. Fick med mig väääääärldens godaste cheesecake ifrån Espresso House idag :D kräääääämig chokladmousse med hallon och chokladbitar. Var längesen jag åt något så gott och krämigt. Can't get enough ♥ och så lite chailatte på det.

Idag när jag stod och pysslade på jobbet och var i min egen lilla småstressade värld, dyker en medelålders man upp framför mig, säg mellan 50-60 års ålder, någonstans där. Och bara kläcker ur sig, utan hejd: "Fyfaaaaan vilken snygg kropp du har, herregud, jag måste bara få säga det, jävlar vilken snygg kropp du har."

Detta var inte någon slusk, eller någon "alkis". Propert klädd och såg ut som vilken man som helst som man bara går förbi på stan. Men jag skulle lika gärna varit hans dotter?!?!?! Det kändes så fel, fel fel fel. Jag stammade ur mig ett tack och han sprang vidare upp på herravdelningen.
Efteråt kände jag mig bara förvirrad, nästintill äcklad. Visst de är ju en komplimang och de tar jag åt mig av, men jag tycker verkligen inte han skulle ha kommit fram och bara skrikit ut det på sättet han gjorde. Han kunde ha hållt det för sig själv. Andra kunder vände sig om och glodde och man såg vad alla tänkte: "Äckelgubbe, men herregud vad pinsamt, så säger man väl inte.."

Är det verkligen ett okej beteende att säga sånt till någon man inte känner och som är x antal år yngre än en själv, någon som skulle kunna vara ens egen dotter???

Känslan att sitta på bussen hem till värmen, regnet smattrar mot fönstret, man har jobbat hela dagen, är trött och slut, frusen och blöt. Musiken strömmar in i öronen och fyller en med ett skönt lugn. Jag är påväg hem, påväg bort ifrån stressen, bort ifrån alla människor, alla störande ljud och joller. Bort bort bort.
Lyckan över att kliva in genom dörren, att mötas av två underbara pälsbeklädda älsklingar är oändlig. Den blir total när man kramas om av H. Hans stora, varma och trygga famn. Den känslan och den lyckan jag känner vid denna tidpunkt är det som gör att jag orkar varje dag, även när det känns otroligt tungt och trögt i livet ♥

Det bor en kille i husen mitt emot oss som har tre jättefina vita hundar. De kanske är älghundar av något slag. Otroligt fina är dom iaf. Han går enbart med två av dom på dagarna, och den tredje tar han på promenad ensam. Han går ALDRIG med de tre tillsammans dagtid. Men på kvällarna.. Då tar han alla tre på promenad..

Jag är rädd när jag ser honom komma gående för jag vet inte vad som kommer hända. Jag ber till, vilken gud som nu sitter där uppe, att han orkar hålla i och att ingen sliter sig. Den tredje, som han alltid tar ensam, är otroligt aggressiv. Han morrar, skäller, slåss med de andra två och sätter igång dom också.

Det känns som om han har skaffat två underbara hundar, sen skaffar han den tredje och det skiter sig totalt. För de andra två bryr sig inte nämnvärt om andra hundar när man ser dom ensamma på dagarna. Men när den tredje följer med, då är det som att h*vetet bryter sig loss. Det är verkligen obehagligt. Än har ingenting hänt och jag hoppas att det kommer fortsätta vara så. Men den vändan han tar är precis bakom vårat hus och hade vi gått ut 2 min tidigare idag så hade vi gått rakt in i honom. Han går alltid där, upp bredvid skogen, för att inte träffa på andra hundar. Men nu vet han att vi bor här så då kanske han går ute på vägen istället för att gena över våran bakgård. Vägen ligger liiite längre bort.
Svårt att förklara hur allt ser ut men sånt här gör mig verkligen livrädd ♥ man ser om en hund är aggressiv eller bara vill skälla lite, den här är inte ute efter att bara få skälla lite.

Ibland är det verkligen inte roligt att ha småhundar, de har ju ingenting att sätta till med.

Tänkte på en sak. Det här med designer. Har ju gjort en heeel del designer och allteftersom så kommer alla dom designerna att försvinna. All den tid jag lagt ner kommer en dag vara borta. Snart kommer det bara vara min egen kvar. Det känns lite småkonstigt om jag ska vara ärlig. För såklart vill man ju uppdatera sin design efter ett tag och eftersom jag inte längre har tid och inte kan hjälpa andra så ofta längre så kommer någon annan duktig designer att ta över och på så sätt kommer allt jag designat att försvinna en gång. Det känns mysko ♥

BTW.. Shit vad kastrering är dyrt här i Gbg...

Denna video tåls att ses igen och igen och igen ♥

Två goda gärningar gjorda idag :))
1. Överproppad buss. Folk står upp för alla platser är tagna. Äldre dam stiger på bussen och jag kan inte med mig att inte ge henne min sittplats och det var ingen annan som erbjöd henne :) hennes tacksamhet och lilla pratstund gjorde hela min dag.
2. Påväg hem från Allum efter handling. Vid ett rödljus uppför backen står en volvo heeelt på sniskan, hjulen spinner och han kommer ingenstans och INGEN hjälper honom. Älsk stiger ur och puttar på och killen kan köra vidare.

Vad hände egentligen med medmänskligheten??? Säääällan man ser någon hjälpa någon annan nuförtiden och varför gör inte människor det?? Man blir ju så glad och mår så mycket bättre?? Har vi helt tappat greppet?? Är vi verkligen så själviska?? Vill verkligen inte tro det värsta ♥ nästa gång är det kanske en själv som sitter i klistret eller behöver hjälp. Skulle någon hjälpa mig då så skulle jag vara evigt tacksam och glad.

Såg denna hos Linn och jag kunde inte låta bli att posta den. Mina ögon är alldeles tåriga. Önskar jag inte var så förbannat allergisk, då hade hästar definitivt varit en stor del av mitt liv, det är jag helt övertygad om!

Jag kommer INTE lägga ner bloggen. Jag kan inte helt enkelt, det känns helt omöjligt. Det känns fel. Och av alla över 50 kommentarer så kom EN mindre trevlig in och det peppar mig så otroligt. Nej jag kan inte lägga ner bloggen, då försvinner ju en del av mig :)
Man har sina små breakdowns ibland och efter allt som hänt med Zamme, konstant jobbande och att mörkret kryper sig inpå får en att ibland ge upp totalt. Men jag kände direkt efter att inlägget var skrivet att det kändes bättre. Jag fick ur mig lite agg och det behövdes.

TACK SÅ ENORMT ENORMT MYCKET för alla era kommentarer. Ni får mig att verkligen känna mig uppskattad och kanske rentav älskad av er allihopa. Önskar jag kunde göra mer för att visa hur glad jag blev och hur mycket era kommentarer betyder för mig.

Och till lilla BF som påstod att jag är ute efter uppmärksamhet. Vad ska jag göra med den uppmärksamheten?? Förutom att den höjer mitt ego och får mig glad så hjälper de ju mig inte i livet direkt :P jag kan ju inte köpa ett hus med den uppmärksamheten direkt hahaha. Tycker om dig ändå. Och klart man skrivit några gånger att nej nu fan lägger jag ner bloggen, men det går inte.

Jag är tillbaka :) och ni blir inte av med mig i första taget ♥

Det här med bloggen och allt negativt den medför har fått mig att inse att det är dags att kanske gå vidare i livet och sakta men säkert avsluta bloggandet. Eller iaf ta en välbehövlig paus och hitta det som en gång gjorde att jag började blogga.

6-7 år med blogg innebär en himla förbannat massa negativa kommentarer och negativ energi. Jag är less på att sätta mig vid datorn, logga in på bloggen och läsa kommentarer som gör mig nere och grinig. Höra både det ena än det andra. Denna mobbning, rent ut sagt, som förekommer inom bloggen.
Jag har ingen jävla lust att varje dag tänka "Jaha, nu ska vi se hur många negativa och spydiga kommentarer man fått.." Är det så det ska vara??? När slutade det vara roligt?? När slutade jag blogga för min egen skull??

Jag är så förjävligt trött på att höra att man är otrevlig, sur, grinig, negativ, ful, idiot mm mm mm. Kan man bli något annat när hela bloggsfären är totalt genomsyrad av skit och negativitet? Natuuurligtvis inte hela sfären. Det finns enorma guldkorn som jag förhoppningsvis kommer känna och älska länge i livet och dessa pratar jag inte med enbart via bloggar längre.

Man ignorerar, men tillslut rinner det inte av en som vatten på oljig yta. Även om de raderas direkt så kommer man ihåg varje kommentar så väl. Det är skrämmande. Men tack vare bloggen har jag dessutom fått en väldig massa skinn på näsan men att inte ens få kunna försvara sig mot idioter utan att bli kallad för otrevlig känns jävligt tråkigt.. Jag är väl svag och orkar inte stå på mig längre...

Jag hoppas de som kallar mig otrevlig mm blir jävligt nöjda nu. För snart kommer de ha en mindre blogg att störa sig på och det är ju så ni vill ha det!! Och nej jag vill inte ha en lösenordsskyddad blogg, fråga mig inte varför, det känns bara inte som jag..

Vi får se när vi hörs igen, kanske om någon dag, kanske om några veckor // Sara

Vad är det med vissa killar och att stirra på andra killar som om de rent av skulle vilja slå ihjäl dom?!?!?!?!?!?!?!!
Träffade på en idiot ute nu som INTE kunde sluta stirra på H. Det var verkligen "Kommer du nära har jag ihjäl dig.."
Vad faaaan? Vi är ute med hundarna, vad är ditt jävla problem???
Och det är ju inte heller första gången denna person försöker stirra ner H utan det händer så gott som varje gång vi ser honom. Och det sorgliga är ju faktiskt att detta beteende ofta utförs av killar från andra länder. VARFÖR???
Jag är verkligen inte rasist eller något sådant, men man märker ju om majoriteten är vita eller av annan härkomst naturligtvis.

Vad har två personer gjort er som är ute och går med hundarna??? Störs du av att H är lite större? Att han har tjej?? Eller vad fan är problemet???

Nej usch detta är så jävla irriterande, det är därför jag alltid är rädd när älsk är ute själv någonstans :((

Skit man gör i livet mot andra, kommer ALLTID tillbaka och biter en i arslet!!!!!! Det kan ta månader och år men det kommer alltid tillbaka på ett eller annat sätt. Man ska behandla andra såsom man själv vill bli behandlad ! ! !

Detta utpekar inte en specifik individ i just mitt liv.. Men det kan vara något att tänka på!!

Man blir tagen...