Jobbiga läggningar

Mini-Me / Permalink / 2
Älskade barn, vilken jobbig & påfrestande period du är i nu. Varje kväll är en kamp som börjar redan vid kvällsmaten vid 19.30. Vi försöker hålla samma tider för läggning varje dag för att slippa just sånt här. Först ska det bråkas lite om kvällsmaten, vad han ska ha & inte. Sen ska det drickas vatten, bäddas 10 ggr, sättas på & stänga av fläkt 10 ggr, pussa & krama oss 10 ggr, kissa, han är för varm, han är för kall, han kan inte sova etc etc. Vid 22-23 har han somnat från att innan somna innan 21. Otroligt påfrestande för psyket & detta är vareeeeeendaaaa eeeevigaaa kvääääääääll. Jag får ett nervsammanbrott varje kväll & är den sämsta föräldern genom tiderna.
Vi läser för honom på kvällarna, sen får han lyssna på saga, ofta Bamse eller Sune tills han somnar. Det har funkat bra, tills nu som sagt. Idag ska vi ta bort sagan som han somnar till och bara läsa för honom.
 
Vi försöker prata med honom, säga att nu är det sista gången. Hjälper inte. Vi har blivit irriterade & tyvärr arga på honom, hjälper inte. Vi har ställt ultimatum, ja jag vet. Hjälper inte heller. Vi frågar varje dag honom VARFÖR, men han kan inte förklara själv utan säger bara, vet inte.
Vi bytte ju rum för honom & jag tänkte först att det kunde vara det, men han var inte såhär i början utan det har kommit nu. Men ja, har ni några tips eller kan jag helt enkelt ge upp redan nu?
 
Det är påfrestande att gå & lägga sig arg & irriterad, för oftast vaknar jag upp så också sen.
#1 - - Linnèa:

Nämen oj vad stor han har blivit! Följde dig när du var gravid med Gabriel, men sen fanns det inte riktigt tid för att läsa bloggar så har inte gjort det på ett tag. Kanske en olämplig fråga, men planerar ni några syskon? Eller är ni nöjda med ett barn? Är själv gravid med mitt första barn nu efter 6 års kamp. Och är såklart glad för det, men känner sorg över att vi kanske aldrig kan ge bebisen ett syskon..

KRAM!

#2 - - Anonym:

Han är säkert inne i en övergångsperiod. Det händer så mycket i denna åldern, övergången från förskola till skola, större medvetenhet om livet omkring, man börjar greppa mer om liv och död, existensiella funderingar. Det bästa man kan göra är att bara finnas där och ta några djupa andetag. Men aldrig klandra sig själv om man tappar det ibland, vi är mänskliga 💗 och vem vill växa upp med en robot 😉

Till top