Till en viss gräns..
Nej nu har jag fått nog av att vara ensam hemma. Det kryper i kroppen på mig & jag är så trött & grinig på allt. Kan inte sova normalt. Jag är verkligen ingen ensamperson egentligen. Visst några dagar, men 1 vecka, då orkar jag inte ens med mig själv längre. Dessutom har våran ComHem?!box sackat ihop. Orkar inte ens ge mig in i om det är batterierna eller nåt annat skit, vi har inga hemma ändåså. Vilket betyder att det bara är filmer & serier som jag kan kolla på. Friends har jag kollat klart på, började kika på SATC men tröttnade. Vad fan ska jag kolla på??
Kanske är lite hormoner iblandat över min irritation också. Och det faktum att jag inte är så sugen på att gå ut med hundarna i pissregnet för femtioelfte gången med en som vägrar skita och fick hålla sig i 24 h igår. Kanske låter elakt, men jag vill inte gå, ute, i mörkret, vid halv tio på kvällen, runt hela samhället för att han vägrar sätta sig för att gräset är blött.
Ge mig styrka någon..
Och kan det snälla sluta regna någongång så kanske man skulle orka sig ut på en promenad??? UTAN HUNDAR!