Vad hände egentligen?!

Vardag / Permalink / 1
För en månad sedan hade man väl aldrig kunna föreställa sig det kaoset som skulle inträffa bara några dagar senare. Jag har aldrig varit med om en segare Marsmånad. Jag kan ärligt säga att jag är lite rädd för allt som händer just nu. Både för min egen skull och min familj. Det otäcka är att inte veta när allt det här kommer lugna sig och att det gick så jävla fort. Man kan ju diskutera fram och tillbaka vad sverige hade kunnat göra bättre för att förhindra. Men let´s not go there. Vi märker av det massor i butiken dock. Otroligt mycket lugnare & ändrade öppettider. Jag själv, privat, påverkas inte så mycket. Jag är en sån person som åker till jobbet & sen åker hem. Jag älskar att vara hemma & bara mysa med familjen. My home is my castle stämmer ganska väl in.
Jag är mer än tacksam ska ni veta. Tacksam för att vi är där vi är idag. Att vi lyckades köpa ett hus efter alla år i lägenhet. Att vi inte sitter i ekonomisk kris, än iaf. Jag kan rabbla sida efter sida om allt jag är tacksam för men vi lämnar det där känner jag.
I helgen fyllde jag år. 35 hela år. 
Om en vecka fyller Gabriel 6 år. I vår blir det inget kalas :( vi hoppas för allt i världen att det här lugnar sig till sommaren så att vi kan ha ett sommarkalas istället. Jag tycker nåt fruktansvärt synd om honom. Vi har pratat om det och han verkar förstå. Det finns en sjukdom & den vill man inte sprida vidare. Älskade barn 💖
 
Idag är vi lite måndagslediga. Försöker tvätta upp all tvätt från helgen. Tar aldrig slut. Längtar nåt fruktansvärt efter att våran hall/tvättstuga ska bli klar. Spackel, färg på väggarna & inredning kvar nu. Sen är det äntligen färdigt.
 
Var rädda om er där ute. Stanna hemma. Puss
 
Det vackraste träden i Norrköping blommar.
#1 - - Marie:

Ja vår tös verkar också förstå, men förstår det blir ju lite man får avsätta så inte så kul, tänk vad stora de är våra nu =D

Till top