Ett år sedan

Graviditeten, Mini-Me / Permalink / 0

Jag har svårt att greppa hur fort tiden verkligen går. Var det för ett år sedan den lilla trollungen låg i magen? Var det för snart ett år sedan vi låg på förlossningen och kämpade i 24 h? Är det verkligen ett helt år sedan du kikade ut med rumpan först? Och nu fyller du hela 1 år imorgon. Första och kanske största födelsedagen i ditt liv. Älskade barn ❤

Minns så väl de sista dagarna innan han kom till oss. Hur ont jag hade i revbenen. Kunde inte ligga ner mer än någon timme åt gången. Då trodde jag ett och annat. Idag vet jag att det var för att han låg åt fel håll.
Vi hade en otrolig tur. Det kunde gått så fel. Så jävla fel. Men det kunde inte blivit mer perfekt. Och det tackar jag de högre makterna (om de nu finns något sådant) för varje dag. Varje dag när han somnat på min axel så viskar jag i hans öra hur mycket jag älskar honom, att jag är så glad att han kom till just oss.

Älskade älskade trollungen.

 

Graviditeten v.16 - 38

Graviditeten / Permalink / 8
Har velat göra en sån här sen Mini-Me föddes :) och nu blev det av. Bilderna är oredigerade. Annars hade jag nog fått sitta halva natten med bilden haha.
Kanske låter konstigt i mångas öron. Men jag saknar inte min graviditet alls. Kanske kommer att ändras sen, men det är så det känns just nu iaf.
 

Magen efteråt..

Graviditeten / Permalink / 1
Kroppen är verkligen fantastisk. Magen är nästan helt borta. Randen är kvar, men den kommer ju blekna och nu ska bara de stackars musklerna få jobba igen och bli starkare, men det är ju ingen brådska med det. Jag lär ju läka både här och där, men skönt att vi kommit igång lite med promenader iaf :)
 
Till top