Visdomstand

Vardag / Permalink / 2
Shhhiiit =D en ny visis börjar växa fram. Då har alla mina kommit fram. Skulle jag gå till tandläkaren däremot så skulle de säga åt mig att dra ut dom översta på en gång, de växer ut mot kinden och även om inte jag störs av det så skulle de säga så.
Tandläkare är onda och läskiga =(( *tandläkarskräck*
#1 - - Rebecka:

Uusch, hatar visdomständer. :( Mina har hållt på att försöka ta sig fram de senaste 4 åren typ. Aldrig är plågan över! Vill dra ut dem, har inte plats för dem. Men jag hatar tandläkare. Och har som "tur" är inte råd att gå dit heller. ;P Så det gäller att inte slarva med tandborstningen.

Btw, helt rätt det du skrev om folk och deras pytteproblem. Visserligen är det ju svårt eller rent omöjligt att jämföra "lidanden".. men ibland undrar man ju vad folk tänker med? Gnälla över vadsomhelst liksom. Visst, jag kan göra det själv också men då rör sig oftast om att just den "lilla grejen" är toppen på isberg och själva isberget utgörs av ett helt liv fyllt av orättvisor. Det blir lätt många "droppar" för mycket i den bägaren så att säga. Du fattar säkert vad jag menar.

Och jag vill inte snoka eller lägga mig i (angående en viss blogg du nämnde) men om jag fattat vad det handlar om så.. förstår jag verkligen att du oroar dig för att den ska försvinna. :/ Hoppas den inte gör det.

Kram och natti på dig.

#2 - - Rebecka:

Oja, folk som har jobb och ordnad vardag (och framförallt slipper dödsfall!) och bitchar om att de inte har Pradaskor eller whatever.. haha, skrattretande. Och vissa är så jävla otacksamma! En av mina systrar har fast anställning på Volvo (!) och tjänar massor men har trots detta så låg jävla arbetsmoral att hon sjukanmäler sig vissa dagar när hon försovit sig och stannar sen hemma även nästan dag för att hon korkat nog tror att hon tjänar på det. Idiot!

Känns så jäkla kass att man hela tiden måste jämföra sig själv med folk som svälter/saknar lemmar/flyr från krig osv för att kunna skatta sig lycklig själv. Visst, jag varken svälter eller är hemlös och jag har min mamma och mina syskon. Men när man har färre och färre saker och personer att hänga upp sitt liv på så blir man ju desto mer livrädd inför möjligheten att förlora dem man har kvar! Lever till exempel i ständig oro och ångest över att mista min mamma, vet inte hur jag ska klara mig utan henne. Hemskt är det, fruktansvärt.

Det låter som om du haft ett helvete senaste året, rent ut sagt. Har själv förlorat bästa vänner på löpande band genom åren, dock aldrig genom dödsfall som tur är! Kan knappt föreställa mig hur oerhört svårt det måste vara. Jag hoppas att jag aldrig får veta heller, vill dö före alla jag älskar.. egoist som jag är. ;)

Men vi får hoppas att blogg.se åtminstone tar hänsyn till omständigheterna och behåller bloggen, de borde väl fatta hur viktigt det är? Annars startar vi en protestlista! Hehe.
Jag kände henne inte ens men när jag kollade sidan kände jag igen användarnamnet så jag måste ha varit inne där ngn gång. Vet inte heller vad som hänt henne, bara att det var för tidigt.

Oj, långt inlägg igen.

Nattikram, sov utan oro (även om jag vet att det är svårt) och vakna glad.

Till top