usch, så hemskt!
Tänkte på fia när jag läste.
Men där kunde man iallefall bearbeta sorgen i förväg :(
Samma här, efter Fia så är jag livrädd.
Speciell de som hände C.
Bara för vi är unga så kan de inte hända som man tro.
Tankarna håller mig vakna om nätterna. :(
Funderar på de jag med, behöver hjälp med att komma ur dessa tankar.
Varje dag är en kamp i mot smärtan jag bär. Sofia betydde så mycket och man är så dum och sa de inte så ofta som man skulle ha gjort.
Träffade Inga-lill idag, bara de är en lättnad för då kan man verkligen prata om Fia och få kloka svar tillbaka :(
Gud va hemskt...
Känner hur tårarna bränner innanför ögonlocket efter att ha varit inne på hennes mamma o pojkvänsblogg.