F r e d a g
En tjej som var handikappad skulle flytta till ett hus vid skogen alldeles själv, i Sigtuna. Hon var med på tv och radio, varför vet jag inte. Hon bodde som på ett kalhygge med högt stängsel runt hela gården så ingenting skulle kunna ta sig in. Hon hade en hund, som i drömmen kallades för Sigtuna hund. Såg ut som en Sankt Bernard fast i helbeige färg, smalare med ett finare huvud.
Den sprang runt och dödade rådjur innanför stängslet, hur nu dom kom in. Och helt plötsligt kliver en annan Sigtunahund ut, lysande ögon och käften full av tänder. Tjejjen, som då blir jag, springer fram och skriker åt den och då biter den tag i hennes händer. Sen så hoppar drömmen runt, jag är åskådare igen och försöker få tag i tjejjen som släpas runt av hunden. I drömmen drogar dom henne och följer henne sedan runt i skogen.
Låter verkligen som en barndröm, larvigt. Men när jag vaknade var jag livrädd. VARFÖR är jag så skadat rädd för skogen? Det är inte normalt, det kan inte vara det.
Efter det kunde jag inte somna om igen. Låg bara och vred mig, vet att om jag somnar om direkt så fortsätter drömmen där den slutade, också riktigt konstigt. Eller kanske inte så konstigt ändå, när man ligger och tänker på det och sen somnar om, klart man tar upp där man slutade.
Nej nu ska jag väcka sömntuta. Vovvarna måste ut och kissa och han kommer få skallebang om han sover längre..
Gudars vilken fin blogg du har då!