Lös hund.. Igen..
Han var antagligen inte aggressiv bara nyfiken. Men ändå är det så obehagligt, man får en smärre hjärtinfarkt varje gång.
Och ingen hörde vi skrika efter hunden, eller komma efter. Var helt knäpptyst och vi såg den inte igen.
Men det kommer hända något snart, jag känner det på mig. Man går på nålar varje gång vi går ut nu. Och nästa gång kommer det inte vara en schäfer utan någon av alla de opålitliga rottweilers som bor här, som går med svansen neråt. Ja, jag har aldrig sett en rottweiler ha svansen så faktiskt.
Lär man köpa en stor hund som kan försvara de små? Lär vi flytta? För jag klarar inte en bortgång eller en skada till. Det är därför jag är vaken nu. Det maler i skallen, började gråta när tanken kom till vad som händer om någon av älsklingarna försvinner?
HÅLL I ERA JÄVLA HUNDAR... Ska det vara så svårt??? =(((
Vi kanske blev bortskämda med Filipstad, när de var så litet. Men jag har även bott inne i stan i Borlänge och jag har ALDRIG träffat på en stor hund lös. Och då bodde jag där i nästan 1½ år med Zamme. Undrar vad det beror på i grund och botten?
Väldig dimma ute. The Mist, verkligen hehe. Talgoxarna sitter på balkongen igen som alltid, tror de bygger bo någonstans i närheten. Ska skingra tankarna med lite The Sims 2, te och lite sminkning. Avskyr att vara rädd för mina hundars liv och hälsa. Det tär på en =(
Ja, och inte blev det bättre när jag köpte djurliv ;)