Three is a crowd?!

Candis / Permalink / 5
Det bor en kille i husen mitt emot oss som har tre jättefina vita hundar. De kanske är älghundar av något slag. Otroligt fina är dom iaf. Han går enbart med två av dom på dagarna, och den tredje tar han på promenad ensam. Han går ALDRIG med de tre tillsammans dagtid. Men på kvällarna.. Då tar han alla tre på promenad..

Jag är rädd när jag ser honom komma gående för jag vet inte vad som kommer hända. Jag ber till, vilken gud som nu sitter där uppe, att han orkar hålla i och att ingen sliter sig. Den tredje, som han alltid tar ensam, är otroligt aggressiv. Han morrar, skäller, slåss med de andra två och sätter igång dom också.

Det känns som om han har skaffat två underbara hundar, sen skaffar han den tredje och det skiter sig totalt. För de andra två bryr sig inte nämnvärt om andra hundar när man ser dom ensamma på dagarna. Men när den tredje följer med, då är det som att h*vetet bryter sig loss. Det är verkligen obehagligt. Än har ingenting hänt och jag hoppas att det kommer fortsätta vara så. Men den vändan han tar är precis bakom vårat hus och hade vi gått ut 2 min tidigare idag så hade vi gått rakt in i honom. Han går alltid där, upp bredvid skogen, för att inte träffa på andra hundar. Men nu vet han att vi bor här så då kanske han går ute på vägen istället för att gena över våran bakgård. Vägen ligger liiite längre bort.
Svårt att förklara hur allt ser ut men sånt här gör mig verkligen livrädd ♥ man ser om en hund är aggressiv eller bara vill skälla lite, den här är inte ute efter att bara få skälla lite.

Ibland är det verkligen inte roligt att ha småhundar, de har ju ingenting att sätta till med.
#1 - - Malin:

Jag förstår precis hur du känner det! Våran papillon som vi hade när jag var liten blev ihjälbiten när hon var 12 år (och jag var 11 år). Det var en tibetansk terrier som bet ihjäl henne, ingen jättehund direkt..men hon fick till ett bett rätt i halsen så våran hund hade ingen chans alls. :( Detta har gjort att jag är LIVRÄDD när jag vart ute på promenad med dom hundarna vi haft efteråt. För händer det nåt så vet jag att det kan vara över på bara några sekunder. :(



Jobbigt för dig/er att alltid vara på sin vakt när man går promenader när denna aggressiva vovven finns i närheten..

#2 - - Marie:

Förstår precis vad du menar. Jag hade också en granne ( som flyttat nu), Som har en hund som är väldigt speciell, den kan vara glad lika snabbt som den är aggresiv. Matten där är inte tillräkligt hård så det är farlig kombo. Den har faktiskt flugit på Bellis en gång och bitit honom mitt på huvve =(, Men det gick inte hål som tur va.



Men ibland på näterna längst hörn och gator så kunde de bara dyka upp då man nattkissade. En gång minns jag var det likande sits som du skriver att om jag kommit max 2 min tidigare hade jag också gått rakt in i dem och då hade det smällt till mot oss, snyft



Hoppas att han håller sig borta från dig och dina vackra



Ha en bra dag

#3 - - Evelina:

Obehagligt! Som tur är så är min lilla vovve en liten plutt och han är inte på långa vägar starkare än mig. Men han skäller ju nästan ihjäl sig på andra hundar som man möter. Vågar inte ens låta honom hälsa för jag vet inte vad han skulle göra. Jätte tråkigt verkligen. Tror han vill skydda mig.. inte bra... =)

kram

#4 - - Desiré Tegnebrant - En blogg om mig & mitt liv:

Förstår om du tycker det är obehagligt, men det kan vara himla jobbigt tvärt om också, alltså min pappa har en underbar och verkligen jättesnäll schäfer/bordercollie (så en ganska stor hund med andra ord) men det finns en liten jäkla terrier som är så fruktansvärt aggressiv och elak och ofta sliter sig från sina ägare (fråga mig inte hur den lyckas men de har noll koll) och det är inte roligt att ha en stor hund när en liten aggressiv hund kommer och attackerar utan förvarning. Den vill verkligen skada, men jämfört med pappas hund så har den ju ingen chans om den skulle få för sig att försvara sig. Skulle ju ta den i ett nafs och Charlie som pappas hund heter tycker faktiskt inte att det är speciellt kul att bli påhoppad.



Jag är jämt livrädd när jag går ut med Charlie att vi ska möta den där terrien och att det ska sluta med att den blir riktigt skadad för då blir det ju vårt fel även om det är den som sätter igång det.



Jag säger bara det, ska man ha hund oavsett storlek så ska man se till att de inte sliter sig och att man har koll :) Så förstår hur du känner... P.s ursäkta för världens längsta kommentar nu :P

#5 - - Mia Olsen - ätstörd {anorexia nervosa}:

Håller med till 100!

Har en chiuaua och en liten nakenhund, och inte långt från oss bor det en stor jäkla rottweiler. Älskar den rasen, superfin verkligen! Men den är också rätt så aggressiv av sig. Har bla gett sig på andra hundar och bitit både dem och deras ägare osv. Och den rymmer stup i kvarten. Just nu är vår bakgård ett populärt rymningsmål för den. Och nu när vädret har börjat bli bättre släpper vi alltid ut småttingarna där så de får springa hur de vill, eftersom vi har "inhhängnat"/staket/plank. Men denna rottisen tar sig in hur lätt som helst, och ja...

Man blir ju lite rädd faktiskt.

Till top