Läser om en väns fyrbenta älskling som precis fått lämna jordelivet alldeles för tidigt :'( tårarna bara rinner och jag kan inte låta bli att tänka på Zamme och såklart Whisky, även om han bor i en ny underbar familj. Jag kan inte tänka mig att de en gång kommer att lämna oss. Att vi en gång kommer stå ensamma kvar med enbart minnen och sorg. Att dessa älsklingar faktiskt är dödliga. Man kan köpa kärlek. Man kan köpa lycka. Men man kan inte köpa evigt liv hur gärna man än vill.

Lider in i märgen för deras skull och när jag tittar på Zamme som ligger här bredvid gör det så ont inom mig. Ska du lämna mig?? Jag vill inte att du ska gå någonstans dit inte jag kan följa med :'(