#metoo
Man vet att problemet finns. Man vet att andra blir utsatta. Vänner, bekanta. Men denna hashtag har öppnat mina ögon på ett annat sätt. Jag är inte ensam. Men man känner sig som ensammast i världen.
Första gången, som jag verkligen minns, så var jag inte gammal. Kanske 11-12 år. Vi var på Barnens Hus. Ja ni hörde rätt. Jag stod vid en hylla och tittade på leksaker, dagböcker kanske det var. Plötsligt känner jag en hand. Fingrar. Och den är på ett ställe där en manshand verkligen INTE ska vara... Jag fryser till is. Allt går jättefort & han går ut ur butiken. När jag och min familj kommer ut så står han och röker. Han ser mig inte. Men jag ser.. Sen går han in igen. Vad han ska göra kan man bara spekulera i..
Andra gången är jag påväg till en matbutik. Bodde i Filipstad. Så jag var lite äldre, säg runt 22 år. I dörren "krockar" en kille med mig. Medvetet såklart. Bara för att snabbt & diskret lägga handen mellan mina ben. Jag knuffade bort honom såklart. Men mer sa jag inte. Jag blev lika chockad som första gången.
Ringde sambon & jag minns än idag vad han frågade. "Vad har du på dig?" Som om det skulle spela någon roll?? Inget klädesplagg ger en annan man rätten att ta på mig!!! Eller någon annan!!!
Var påväg att anmäla hos polisen men polisstationen var stängd så det rann ut i sanden.
Sen har jag tappat räkningen över alla ggr på krogen som män tagit för sig. Eller alla kommentarer som ramlat ur deras munnar under åren.
Män som bara gått förbi på gatan. Nära nära, bara för att vinkla handen över ens rumpa...
Det gör mig så jävla förbannad. Och jag ska försöka leda Mini till att bli någon som respekterar alla!!!
#metoo
På min förra skola så var det en kille som höll på att tafsa på tjejerna och han ritade också vissa tjejer i bikini, när man sa åt lärarna så skrattade dem bara och tog det som ett skämt. Tur att det fanns en person som tog det seriöst och sa åt honom att sluta.