När jag jobbat en hel dag och äntligen kommer hem till familjen, som ger mig så mycket glädje, så är det extra mysigt med en gosig vovve som älskar att mysa. Som inte alls är rädd för att jag gosar ner näsan i hans päls. Zamme är lite försiktigare och har aldrig riktigt varit en hund att mysa med. Klappa, ja, men inte någon man gosar och burra ner näsan i pälsentypen. Men det är Oryx. Han trycker in sitt huvud i ens famn. Hans päls är så otroligt varm och mjuk. Mer kärleksfull hund får man ju leta efter. Och han är så himla snäll. Trots lite hårdare nypor från Gabriel, så är han världens snällaste. Tänk att jag var så himla trött på honom. Får nästan lite dåligt samvete.

 

Försöker varva ner. Sista jobbdagen imorgon. Öppning-stängning. Sen tar jag helg. Puss