Livet smyger sakta framåt och jag försöker, ärligt, inte tänka på Zamme. Jag stänger undan allt. Hans lilla urna står vid mitt nattduksbord och jag vill verkligen inte ta i den. Jag vill inte känna tyngden eller veta att han finns där i. Det är en otäck känsla. Han fattas mig nåt fruktansvärt. Det går inte att beskriva..

Idag går jag tillbaka till att vara Ass BC på jobbet också. Känns jätte jätteskönt. Jag trivs verkligen bättre med att hjälpa till och ha lite ansvar än att ha det överhängande ansvaret. Känns som en sten fallit från mina axlar lite. Vi har en spännande tid framför oss :D

 

Efter midsommar kommer det faktiskt en ny familjemedlem till oss. En liten puppy som heter Sonas. Henrik skrev i en grupp, för norrbottenspetsar, och berättade kort att vår farbror försvunnit och att våran nuvarande kille behöver sällskap. Tänkte inte mer på det, tills en familj hörde av sig till oss och berättade att de hade fått återbud på en valp och hade fått en extra i kullen. Norrbottenspets precis som Oryx.

Den 19.e April försvann Zamme, den 23.e April föddes Sonas. Det känns menat och det är verkligen den sötaste lilla valpen man kan tänka sig. Det kanske är fort inpå, men samtidigt känns det så skönt att få hem någon som kanske kan hjälpa mig att läka mitt hjärta något.

Han heter Tryffel just nu, men jag satt för några veckor sedan och letade namn. Jag ville ha något som betydde något för mig.

Sonas betyder Lycka på skotsk/gäliska. Jag dras enormt mycket till Skottland av någon anledning och sökte på olika djur först. Vad dom hette. Men sen dök Sonas upp av en slump och det klickade. Det skulle han heta ♥