Lämnade precis av Gabriel som idag ska få träffa representanter från sin nya skola. Eventuellt kan det vara hans blivande fröken. Han blev stor fort nu. Våran älskade kille. Vad hände dessa åren egentligen? Jag förstår mina föräldrar som fortfarande pratar och minns mig när jag var liten. För jag gör exakt samma sak med Gabriel, trots att han fortfarande är ganska liten. Jag minns honom som världens snällaste och mysigaste bebis. Världens envisaste också såklart. Det har han efter mig & Henke såklart. Han var så pirrig nu när vi satt på bussen ner mot förskolan. Mycket tankar hade han, det syntes, trots att han satt helt tyst & inte sa ett ord.

Han träffa hon som kom lite snabbt & fick genast en liten deja vu. Knut på huvudet. Kjol. Strumpbyxor. Min första lärare såg ut på exakt samma vis. Världens goaste var hon också. 

Så nu njuter jag en stund ute på altanen & sen ska jag hämta honom efter lunch. Då ska vi fira med lite tårta & välkomna helgen.

Puss